I brev till Ebbe Linde hösten 1939: Han framför hälsningar till en rad bekanta och en kvinna, Ulla: "Om den senare vet jag ännu inget. Hon blev visst kär i mig och jag skulle kunna bli det i henne - närmast för att hon ser ut att kunna få barn. Men dessförinnan är mycket att avveckla från det gamla. Hon har ju också sitt föregående och jag rådde henne att inte vagga någon lyckobild i förväg. Kvinnor vill ju jämnt bli lyckliga och det kan man ju inte göra dem. Är rädd att jag stormar på med kvinnorna och eldar dem för mycket, men det är nu en gång mitt sätt att aldrig tassa försiktigt, att aldrig ransonera sitt sinnesflöde. Men jag tycker mycket bra om Ulla. Hon var (är) hängiven och receptiv på ett sätt som var (är) i min smak. Jag är troligen en erotoman med smak för det själsliga. Tro nu bara inte att jag rört Ulla - det vågade jag inte.