Kålltorps Sanatorium d. 29 nov -30 Käre Kamrat! Jag börjar mitt brev med jag. Jag är rädd att spilla bläck i sängen, därför skriver jag med blyerts. Skulle ha skrivit till dig för länge sen men som Ragnar Jändel säger: "den bäste vännen han får vänta." Vad fan gav du inte ut din diktsamling till jul för? Du borde hängas! Det är vad du borde. Vill du varje söndag skicka mig Stockholmstidningens bilaga på korsband, så är du bussig. Bara bilagan. Svårt att få bud här. Skulle du glömma den ibland så gör det inget. Såg ditt oskylidiga konfirmationsfotografi i "Fönstret" och en tid därefter Harry Blombergs fyrkantiga döderhultsansikte och dumma inlägg. "åt helvete med masriket" är min paroll. Det borde annekteras av smålänningar, och några tegelbruks damm borde lägga sin gråa sordin över deras grannlåt. Men Siljan är vacker, av dess vatten blir man stärkt. Jag har druckit ur Siljan. Jag har köpt en Leksands kyrka glödritad på ask, gjord på Becks fabrik i Nurnberg, liksom jag i Port-Said köpt ett litet gräddskum av Egyptens skatter (mumier och tenn) från samma fabrik… Livet är tydligen till för att bedragas av icke-livet. Jag är bra nu, åtminstone känner jag mig så. Mina lungor rymmer 5,400 kbc luft, vilket lär vara rätt bra. Hälsa Erik att han är så full av fanskapet och skriver. Hälsa din livskamrat så mycket och i övrigt alla. Själv är du hälsad med äreportar och symboliska skyldrade svärd. Från din Harry Martinson Adr: avd 6 Kålltorps sanatorium Göteborg 6 Kålltorp d. ? december Kära Lo! Tack för boken. Jag har ännu ej börjat läsa den. Bara skrevat lite här och där - gläntat på den litet. Jag avvaktar med intresse min egen dom om den. Figuren Stolpe är nämligen inte min linje. Han är i min mening en snobb, som nu i tre års tid presenterat reagenser mot - Ingenting. Dessutom katolik - Brrr. Nu skall jag läsa boken. Nu skall jag se på människan Stolpe. Snobbcitaten på franska och resonemangen har jag skymtat, nu skall jag läsa. (I marginalen, på tvären: Så fort jag får läst skall jag returnera boken). Men så mycket kan jag redan säga: boken är inte personlig, den är överflyttad fransk intellektualism. Den är första boken i en serie som skall ta bort intresset för de nordiska proletärromanerna, de få verkliga, ursprungliga böckerna. Frankrike ägda också proletärromaner, skrivna av människor som upplev livet hårt och djävligt, men de förtrycktes och de franska proletärromanerna dogo ut. Yes sir! De verkliga franska proletärromanerna dogo ut i så motto att de aldrig fingo tillfälle visa sig från representativa förlag, eller omtalas av representativa kritiker. Jag kanske har delvis fel, men det tror jag inte. * Lundkvists bok "Jordisk prosa" tyckte jag mycket om. Det var konst, och den doftar av den brutala jorden. Lundkvists bästa bok. Kjellgrens var bra halva boken, den förra delen var inte så lyckad. Mycket kärnfriskt berättad, trots sin stora egentliga ovederhäftighet en hälsosam bok. Några stilistiskt tråkiga partier i början måste man varna för, en bok med hejargamäng, och tusandjävlar får inte bitvis gå lika tunggumpat som här. Annars en bra bok. Vill du omedvetet sätta dig ned och renskriva den dikt som jag här medsänder, och så lämna den till "Fönstret". Det finns ingen lyrik i den men den är bra. Jag har skrivit den här. (I marginalen, på tvären: Som du ser så går den i två delar. Säg Bernhard Greity att han bereder en sjuk grabb stor fägnad om han tar in den med det snaraste. Din vän Harry Martinson.) Kålltorp d. 9 dec - 30 Käre Broder! Tack för breven och tidningarna. Jag har blivit så okristligt lat att jag dröjer en hel vecka med att besvara. Ismaskar. Nej det var ingen lögn av mej (under alla förhållanden). Jag tror det är Harvarduniversitetet i amerika som får svara för uppgifterna, vilka jag läst i en särskild söndagsbilaga i Stockholms Dagblad (någongång mellan sista maj och första oktober d.å.) Som du vet ha de en serie kuriosa på en sida. "En man med tre horn i pannan", "En blågredilon myrslok", "En strumpa för blåblodigt åderbråck" osv. I denna serie ingår ismaskarna. Vad jag själv minns av fenomenet är följande: Under en expedition till de nordligaste arktiska trakter har vetenskapsmannen (N.N.) påträffat ------ismaskar. Så omtalas längden (några millimeter). Därefter göres frågan: hur fan kan dom leva? (mikrober, förstås!) Ja, men utan värme i den svåra kylan? Jo, man antar att maskarna i min hud ha ett pigment, vilket är så underligt beskaffat att det kan uppta värme ifrån månljuset och stjärnorna. (Det senare tyckte jag inte är så märkvärdigt. Tänk t.ex på de ljuskänsliga stavarna i agas solventil. Och dom är döda, grova ting i jämförelse med dessa komplicerade liv). Föreställ dig en sådan där liten ismask liggande på den 600 meter tjocka inlandsisen, tiggande lite värme av månstrålningen och stjärnor. (Jämför teorier om punsplemien = lika med teorin om organiskt livs överförande genom ljusets strålningsflöde (genom världsrymden) från värld till värld. (Svante Arhenius, se f. ö. Stockholms dagblad). (Skulle inte ismaskarna existera måste vi göra några och skicka iväg till Grönland. Jag anser dem oumbärliga. Obs - Jag skämtar i sista parantesen). Som sagt: Stockholms dagblad - maj - oktober 1930. De var t.o.m. illustrerade. I denna serie ingå ismaskarna. Men lämnom nämnda maskar. Livet gestaltar sig bra. Jag blir nog bra. Allt bli nog bra o.s.v. Din novell i Dagens Nyheter var en glad-vacker-trevlig komposition. Jag tycker om den därför att den var dynamisk. Dynamiken i litteraturen är min stora önskan - mitt liv. Jag har inte färdigt "nässlorna blomma" än men den är dynamisk, delvis. Annars händer här igenting på ett sådant här ställe. Jag skriver lite grann, det är allt. Jag ligger ännu med önskningar: I dödens Väntrum och "det blåser upp till storm" till låns. Tack ska du ha så mycket för tidningarna. Din Vän - Harry Martinson. Brevet återges med tillstånd från Harry Martinson-arkivet vid universitetsbiblioteket Carolina Redeviva i Uppsala.